Det närmar sig...

Det är med blandade känslor som resan söderut närmar sig. På ett sätt ska det bli skönt att komma iväg och utföra sitt uppdrag som jag tränat till de senaste 3 månaderna, skönt att slippa Livgardet som jag börjar tröttna på rejält, spännande att genomföra något på riktigt och förhoppningsvis göra någon skillnad för det afghanska folket.Men...

...med den senaste tidens utveckling med så har allvaret i det hela gjort sig väldigt påtaglig och det känns väldigt olustigt att jag snart befinner mig på plats.

Hela denna veckan kommer att bestå av att vårda, städa och lämna in all materiel som vi nyttjat under utbildningen. Övrig tid går åt till att förbereda sin egna utrustning och kväll har jag lämnat in min stridsutrustning för tidigare transport samt packat och inventerat övriga prylar som jag skall ha med mig. Detta har jag gjort med 14 andra individer på ca 70 kvadrat (där skåp och sängar också finns till alla 14)!!! Har även slängt ner lite annat som jag behöver för att hålla mig i form…

Trångt boende på Livgardet, o trängre blir det, i Afghanistan bor vi tre st i EN container...

Två skåp kommer man inte långt med när vi har fått ut bl.a. 9 Jackor, 6 par kängor/stövlar.

Totalt har alla ca 4 fulla "Hockeytrunkar"

Min portabla klättervägg som skall hålla fingerstyrkan på topp :-)

Det är inte så kul att packa och inventera, då får man försöka skämta till det lite,

jag lyckades sådär... :-)

Detta är min sista vecka i Stockholm, vecka 48 är jag ledig och sen bär det av.

Känns konstigt att nästa gång jag öppnar mina väskor står jag nere i Afghanistan.