Inflytt på Camp Monitor -inte helt smärtfri...

För lite drygt en vecka sedan slog vi sak i den stora flytten till Camp Monitor. Det visade sig att det krävdes rejäla kraftansträngningar på alla nivåer. Många år av etablerande och samlande på diverse ”bra att ha” prylar skulle flyttas från det gamla PO-huset till vår nya, men långt ifrån färdiga, Camp. Med många långa nätter med väldigt lite sömn så har nu trycket minskat något och vi börjar få struktur på verksamheten, vilket ger lite andrum + att en skön och stolt känsla börjar infinna sig.

Camp Monitor sett från utsidan, min nya tillvaro i Afghanistan.

Bränna tegel verkar vara en populär sysselsättning runt om Shibirghan. Denna bild är tagen strax utanför Camp Monitor.

Jag har varit lite sjuk under några dagar också, halsen har varit tjock och jag hade nog feber någon dag också. Sjukan verkar seg att bota p.g.a. lite sömn samt all extremt finkornia sand man andas in varje dag, men den är på bättringsvägen och förhoppningsvis är jag frisk till jag kommer hem första gången. Det är bara en ca vecka kvar nu…

En sak som lyfte hela tillvaron var 2 dagar innan julafton då det anlände ett stort blått paket till mig, det visade sig innehålla julklappar från Lisa, Mamma, Pappa, Syskon m. Sambo och Lisas föräldrar. Jag blev riktigt sugen på att öppna dom direkt och tänkte att ingen kunde kontrollera att så var fallet, men jag kom på bättre tankar och väntade hela vägen till julaftons kväll. Paketerna innehöll mycket läsbart och ätbart vilket uppskattas väldigt mycket här nere där utbudet av sådant är noll, internet skänker lite av den varan men det är begränsad tillgång.

En av våra skyttegrupper ger sig ut på en "Short Range Patrol".

Vår CO (chefen för hela FS20) kom på besök lilljulafton för att hälsa oss god jul, han hade även med sig prästen på FS20. Det blev lite snabb information från CO och några julpsalmer från prästen i vår nyinvigda matsal. Mitt under denna tillställning fick vi rapporter om stridigheterna ni kunnat läsa om på www.forsvarsmakten.se (Stridskontakt i Sar-e-Pol, inga svenskar skadade), eftersom chefen var på besök här var det jag som fick ge honom förstahandsinformationen om detta, kändes bra…

Chefen anlände som sig chefer bör... i en Blackhawk-helikopter.


Chefen blir informerad om händekserna i Sar-e-Pol

Sandigt blir det när helikoptrarna lyfter och landar.

På julafton var det grötlunch enligt tradition sen kom tomten ridandes på en dromedar och delade ut JAPP, det tittades på Kalle Anka och julbordet lämnade ingenting åter att önska. På kvällen så öppnade jag mina julklappar, ringde hem till Mor & Far samt Lisa för att önska dom en God jul och på ett litet sätt vara med i det traditionella firandet. Detta är nog den 2:a julafton som jag inte har firat hemma, sist var när jag gjorde värnplikten 2001 då jag gick i beredskap över julen. Där fanns även lotter bland julklapparna som jag skrapade på juldagen och tänka sig, jag vann hela 25 kronor, dom får jag sätta sprätt på när jag kommer hem.

Förväntansfulla soldater väntar, i fantastisk solnedgång, på att bli insläppta till julbordet.

Sämre julbord får man leta efter, imponerande vad kockarna lyckas ordna...

En riktig GI-tallrik... Överraskande var att julmusten nästan var höjdpunkten, jag brukar inte vara så förtjust i det annars.

Tiden går fort härnere och det beror nog mest på att jag jobbar sjukt mycket, dock så fick jag sova rejält i går natt, hela 10 timmar blev det. Det gjorde gott för både förkylning och humöret. Det är på ett sätt skönt att vi har mycket att göra, för annars hade tiden gått väldigt långsamt och det hade varit outhärdligt i längden.

Jag under en framryckning i Shibirghan.

Det har skruvats mycket möbler från IKEA för att få kontor samt boende i ordning, det har varit lite av en IKEAbuff'e.

Min arbetsplats...

Ta hand om er därhemma och tack för alla kommentarer och hälsningar både här och på facebook.

/Ola

En Julhälsning

Vår Jultomte...

Ett Generalbesök och långa arbetsdagar…

Vårt kompani utanför Camp Monitor

Sen jag skrev senast har det hänt en hel del, vi har flyttat till PO-huset i Shibirghan, hälsat på nyckelpersoner i byn, haft överlämningsceremoni, varit och rekat på vår kommande bostad (Camp Monitor), haft ISAF:s högste general på besök och sovit väldigt lite.

Dagen då vi åkte ut till Shibirghan så var det lite extra spännande, detta var första gången som jag var utanför campen. Resan (ca 10 mil) gick bra och jag stod som ”Gunner” (den som står med kulsprutan på taket) ca halva vägen. Det var kul att se lite av landet samtidigt som det gick tankar genom huvudet om att nu e det verkligen på riktig och här står jag med en kulspruta mitt i ett farligt område. Jag kände mig aldrig nervös, bara fokuserad.

En vanlig syn här i Afghanistan

När vi kom fram till Sheb(Shibirghan) så välkomnades vi av FS19, men jag hann inte mer än lägga av min grejor innan min företrädare sa att nu ska vi ut och hälsa på lite nyckelpersoner i byn. Vi drog först till USTC(US Training Center fd. Blackwater) och samverkade lite. Vi bor ganska nära och hjälps åt lite då & då. Sen drog vi och träffade polischefen och några av hans utredare. När vi satt inne hos poliserna och drack te slog det mig att det här känns ju precis som en övning på LivGardet och det måste ju vara ett bra betyg till utbildningen. Det var kul att se omgivningen i byn, jag beskrev den för Lisa som: Tänk er den ”skabbigaste” gatan vi var på i Thailand(den var ganska skitig), gör den ännu skitigare och lägg sen på långa skägg på alla män, kvinnor i burka och massa ungar överallt. Dessutom syns det på de flesta att dom levt ett hårt liv och inte alltid ser så glada ut, det positiva är att alla barn/ungdomar vinkar och verkar glada, då känns det som om att det även finns hopp för detta landet.

Jag i den finska pansarterrängbilen som tog oss ut till Sheb.

Vi genomförde en trevlig överlämningsceremoni med personal både från FS19 & FS20 samt inbjudna nyckelpersoner från vårt område. Där fanns svenskar, turkar, amerikaner och givetvis afghaner. Under ceremonin överlämnades aven den traditionella ”Sheriff-stjärnan” som gått i arv av alla chefer här ute i Sheb. Se bild på stjärnan och överlämningen på www.fs20.se (inlägg: FS20 enheter på plats i Shibirghan). Jag hade lite glögg och nötter med mig ner och på kvällen så blev det ett litet luciatåg med lussebullar som kockarna bakat och jag bjöd på glögg och nötter. Ett trevligt avbrott i vardagen.

Gården på PO Shibirghan där överlämningsceremonin hölls.

Våra tre Lucia-hjältar framträder i vår matsal/rum.

Uppe på Camp Monitor (CMN) så har det hänt saker den senaste veckan. Inte minst den 4-stjärninga Amerikanska generalen David Petraeus(Högsta chef för ISAF) som räknas som en av dom 10 mäktigaste männen i världen.

General Petraeus gör honnör för vårt standar.

Det var ett intressant besök där jag deltog som fotograf för vårt kompani. Han landade in med Blackhawk-helikoptrar, gick en campwalk där middag och kort briefing ingick, sen bar det av igen. Det var ett stort följe som följde med och vårt kompani lyckades lösa besöket bra med allt från säkerhet till mat. Läs artikel på: www.forsvarsmakten.se

Mottagning av den 4-stjärniga generalen

Min chef och hans högsta :-)

Peraeus tog sig lite tid att prata med soldater och dela ut coins till vissa.

Vår fanvakt vid avfärd...

Bag in Box kaffe. Detta har amerikanarna. Man öppnar och tar fram ett litet ställ med koppar, socker och skedar. Sen knäcker man en sak i en påse som blir jättevarm (typ handvärmare) och som värmer upp kaffet under 10 min. sen är det bara att servera, smakar OK...

Det är spännande och väldigt långa dagar, oftast börjar dagen någongång runt 0700 och slutar strax efter midnatt. Jag tror inte jag lagt mig innan 0030 någon dag denna veckan, och då är det jobb hela tiden och 20min lunch och middag. Min företrädare sa att han aldrig jobbat så mycket i hela sitt liv och vill nog aldrig göra det heller. Dock så är jobbet väldigt spännande, utmanade och utvecklande. Jag tycker dessutom att det är väldigt roligt och det känns skönt att jag känner så.

Nu e klockan 2300 så nu ska jag försöka lägga mig i tid.

God Natt...

Camp Northern Light

Då har jag flugit ett jättestort flygplan, fått en plats att bo på, fått koll på min utrustning, ätit massa god mat, socialiserat och sist men inte minst löst en del arbetsuppgifter.

Det var med stor förväntan jag klev på flygplanet som skulle ta oss till Afghanistan, det var bekvämare än förväntat ombord, sköna säten och hyffsat låg ljudnivå. Jag lyckades få ca 3 timmars sömn på golvet där jag byggde mig en bädd av några frigolitbitar. Jag vaknade med ett ryck då piloten annonserade: –We are in 15 minutes entering combatzone, go to your place and take seatbelt on. En stund senare landar vi och piloten säger: -Welcome to beutiful Masar-e- Sharif... Det svänger snabbt härnere :-)

Efter att jag fått grepp på min utrustning och fyllt upp magasin m.m. så transporteras vi till Camp Northern Light (Sveriges huvudbas i Afghanistan). Här har jag nu genomgått intruduktionsutbildningen där delar av det vi lärt oss på Livgardet repeterats, det har varit ganska lugna dagar med en hel del fritid. Jag har uppskattat att vi har haft det lugnt nu i början, det ger en möjlighet att landa in, få koll på sin utrustning och knyta lite viktiga kontakter.

Idag har jag gått ett par varv runt campen (på insidan) och fotat lite omgivningar, jag har även köpt våfflor på det som kallas ”våffelfredag” här nere. Varje fredag säljs det våfflor där intäkterna skänks till något lokalt välgörande ändamål här nere, det blir en hel del pengar av alla ”våffelfredagar”.

Maten är för övrigt högt över förväntningarna, det är bacon & eggs, frukt, gott bröd, flera rätter att välja mellan varje dag så någon nöd har det inte gått på oss. Det är snarare så att man blir rädd för att lägga på sig några kilo :-/

Appropå för mycket mat har jag även kollat av träningamöjligheterna. Jag sprang tre varv (ca 3km) runt campen (återigen insidan) igår och tog ett gympass på det och till min stora förtjusning så fanns där en greppbräda i gymmet, så nu kan fingrarna få sitt...

Vädret är lite ovant för mig, det är ganska kallt på natten och ganska varmt på dagen. Det är lite som en tidig vår i Sverige. Det blir många klädbyte för att hålla en jämn och fin temperatur...

Det känns overkligt & konstigt att gå här inne på campen då det enda som skiljer det från vilken semesterby som helst är: lite sämre kvalitet på boendet, ingen pool och avsaknad av grönområde, speciellt då jag vet att det faktiskt är ganska farlig utanför och att man hör helikoptrar, flygplan m.m. nästan hela tiden.

På återseende...

Håll tillgodo med några bilder från dagarna som gått, jag har medvetet valt att ta bort ansikte på folk som råkat komma med på bilderna, detta pga respekten för deras integritet, jag kan inte gå runt och fråga alla om det är OK att dom är med:

Tips för IT-ovana föräldrar: Klicka på bilderna så blir dom större :-)

Min skyddsängel som jag fick av mamma på flygplatsen, den bärs i fickan hela tiden...

Boeing C-17, inte så litet, men ganska stort...

Vårt gästtält på CNL, containern framför är hygiencontainer, ca 350 st delar på 6 duchar och 6 toaletter...

Insidan av tältet, finns det hjärterum finns det stjärterum...

Min säng

Panoramabild tagen ut från campen... Observera den grå randen mellan horisonten och den blå himeln. Luften är inte alltid så bra och det luktar eldad plast över tiden...

Barn som leker hör man hela tiden...

Väldig annorlunda för mig som västerlänning...

Såhär ser jag ut numera...

Huvudgatan på CNL, där finns alla bejkvämligheter såsom: mäss, finnarnas bastu, "bio", telefoner, bibliotek, internet, spelrum m.m.

Lite kvalitetstid med Mac:en

Förkyld...

…mitt i min lediga vecka, inte speciellt kul. Men annars har jag haft det bra och jag hoppas och tror att förkylningen försvinner snart. Har kommit fram till att vara ledig är ett heltidsjobb. Skjutsa Lisa till bussen, tända i kaminen, bära in ny ved, frukost, hundpromenad, skotta snö, kaffe, plocka undan lite, lunch, hämta posten, diska, ett par timmar ledigt, hundpromenad, laga middag, hämta Lisa, äta, träna och slutligen kvällsmys. Märkligt hur fort tiden går…

En liten film från dagens morgonpromenad. Miffo verkar gilla snö...

Har hunnit med lite annat också:

Lisa lurade med mig på Thaiboxning i måndags, ett litet lagom pass, jag har dock aldrig riktigt gått igång på kampsport. Det var kul att gå på ett arrangerat pass, det gör jag aldrig annars. Där fanns alla olika typer av individer. Tjejen som hade helt ny thaiboxningsoutfit (rosa), stora bröst, sminkad och mest flörtade med killarna. Killen som stod och skuggboxades i spegeln och tyckte han var skitcool och snabb (han va rätt snabb). Killarna som försökte impa på brudarna genom att sparka så högt som möjligt a lá högstadiestyle. Sen fanns där faktiskt dom som tränade för att bli duktiga på thaiboxning också. Undra hur andra studerade mig och Lisa?

Jag gjorde ett besök på klätterväggen där jag inte varit på ett halvår. Där stod samma trogna skara som vanligt trots 7 minus ute och således samma temperatur inne i klätterhallen.

I onsdags var det långfärdsskridskopremiär, det var svårt att hitta någon sjö som frusit mellan snöfallen men som ändå hade tillräckligt tjock is. Oppmannasjön var den enda som uppfyllde detta trots att vi körde runt och kollade säkert 5 sjöar till. Det blev en lite runda med fin blankis och några spännande passager, isen låg någonstans mellan 4-5cm.

John vid en öppen vindbrunn

Tyvärr kom det lite snö under tiden vi körde, nu e det dock helt snötäckt och det betyder att isen inte blir tjockare, synd.

Kommer flyga ett jätteplan till Afghanistan, det heter C-17 och Sverige har köpt in ca 500 flygtimmar per år för att kunna transportera framförallt mtrl. men även oss soldater då tillfälle ges. Säkert jättekul att gå ombord, lyfta och flyga i 10 min, men sen är det nog inte så kul längre, säkert obekvämt och bullrigt…

Nu ska jag ut med Miffo på kvällsrundan och sen blir det att försöka driva bort förkylningen ur kroppen.