En upplevelse utanför Campens trygga murar…

För ett par veckor sedan följde jag med skytteplutonen på en så kallad ”Joint-Short Range Patrol”, en kortare patrull tillsammans med ANSF (Afghan National Security Forces) som är ett samlingsnam på ANA (Afghan National Army), ANP (Afghan National Police) & NDS (National Directorate of Security), många förkortningar blir det… På denna patrull var det bara ANP & NDS som var med.

Efter att bilarna var packade så genomförde vi en kortare förövning. Denna gång övade vi hur vi skulle agera ifall vårt fordon skulle köra på en IED (Improvised Explosive Device = hemmagjord mina). Det är bra att dessa övningar genomförs, dels för att skärpa upp sig lite och förstå att det är allvar och att det faktiskt kan hända hemska saker, men också för att jag som ny i denna grupp ska förstå hur dom brukar agera och att jag ska kunna vara följsam ifall det blir strid.

Plutonchefen samverkar med ANP(han med hatten) & NDS (han med solbrillor) och smider planer för dagens patrull...

När ordern var given kom ANP & NDS till platsen som vi bestämt ”Linkup” på, lite sent som vanligt, men innanför de 15 min som vi satt som gräns för att vi ska följa med. Plutonchefen samverkade med de Afghanska cheferna och lade upp en plan. Vi rullade ut ur Shibirghan i sydlig riktning ner mot några byar som det varit oroligt i. Patrullen flöt på, jag spanade av mitt observationsområde, men passade givetvis också på att njuta och spana in den fantastiska naturen. Det har blivit riktigt grönt de senaste veckorna, dock har det inte regnat o snöat så mycket som det borde, troligtvis kommer det då att bli torka längre fram, torka betyder dålig skörd, som innebär dålig inkomst för befolkningen och då måsta man tjäna pengar på annat sätt, ett sätt är att arbeta som tillfällig insurgent (samlingsnamn på talibaner, kriminella och andra fientligt inställda individer), göra ett eldöverfall eller gräva ner en IED. Tyvärr hänger allt ihop på det här sättet och det är inte lätt att påverka, människorna måste ju försörja sina familjer om dom ska överleva.

Böljande natur... Skönt med lite omväxling från det platta landskapet i Shibirghan.

WADI, uttårkad flodfåra som brukar ställa till problem att ta sig över, framförallt efter snösmältningen.

Som tur är så har snösmältningen inte riktigt kommit igång uppe i bergen, så det är fortfarande lite vatten i alla wadi's.

Spännande natur att köra i...

När vi kört i ca 1 timme och passerat igenom några byar började plötsligt ANSF att skrika på radion att dom sett en man på motorcykel fly, insurgenterna använder ofta motorcyklar, men det gör andra också. Afghanerna jagade efter och vi försökte hänga med… Motorcyklisten kom undan och Afghanerna skyllde på oss att vi varit för långsamma. Jag vet inte hur dom tänkte köra ifatt en motorcyklist ute i terrängen med sina pickup-bilar, men så ser dom inte på det. Kan man skylla på någon annan så gör man det och så är det ofta, går något fel så får vi skulden. Vi och ANSF jobbar inte riktigt på samma sätt och tyvärr så är många av de afghanska cheferna individer som har varit med om 30 år av krig och alltid gjort på ett sätt, det är svårt att lära gamla hundar sitta. Detta gäller framförallt ANP som är dåligt betalda och har fått minst utbildning av ISAF (International Security Assistance Force, styrkan som vi ingår i), ANA som det lagts mycket resurser på håller en mycket högre nivå och dom går ganska bra att samarbeta med.

Nyfikna bybor...

Fåraherdar utanför byarna...

Plötsligt så får ANP syn på en ny motorcyklist långt ute på ett fält, alla afghanerna gör avsittning från fordonen och börjar springa i mot motorcyklisten, dom vevar med armarna och skriker att han ska stanna. Det är säker 6-800m till mannen så han hör inte vad dom skriker, då börjar dom skjuta i riktning mot honon, då stannar han givetvis. Dom vinkar o skriker att han ska komma och han börjar köra mot oss. Efter en stund stannar han och då börjar ANP genast skjuta vi sidan om honom (ca100m) igen. Tillslut har dom fått kontakt med mannen på motorcykeln och givetvis var det ingen insurgent. Själv stod jag mest och förundrades över deras arbetsmetoder, kanske inte så konstigt att landet är som det är…

Jag står och observerar samt förundras över ANSF´s arbetsmetoder...

Återsamlade efter jakten på motorcyklisten, observera ANSF´s "uniformer"... Inte alltid så lätt att skilja "ond från god".

Gött snack på flaket...

Vi körde vidare och planen för patrullen började bli mer vag… Tanken är att vi skall hjälpa afghanerna med planläggning, och sen vara med som ett stöd och en resurs när vi patrullerar tillsammans. Problemet att ANSF har väldigt svårt att hålla sig till planerna, dom agerar instinktivt på allt som händer från början till slut, detta innebär att vi alltid är lite efter på vad som händer, ofta hör man –Va, gör dom nu då???

Resten av patrullen flöt på bra och efter 5-6 timmar på vägarna söder om Shibirghan så var jag tillbaka på Camp Monitor igen med en ny erfarenhet i ryggsäcken.

Ytterligare en myto-bild, denna gång i ett sexigt kvällsljus :-)

Fantastisk solnedgång i Afghanistan...

Det som är positivt är att vårt samarbete blir lite bättre hela tiden. Dom lyssnar, lär och gör små framsteg. Det är också kul att många av våra skyttesoldater skapar relationer till de afghanska soldaterna. Dom skämtar, bjuder på godis, tittar på varandras vapen m.m. Dock gäller det att hela tiden vara på sin vakt, man kan egentligen inte lita på någon här. Detta sköter våra soldater och gruppchefer med bravur, mycket proffsigt…

//Ola

61 dagar kvar...