Åter i Afghanistan och på plats i Shibirghan...

Hej igen, det var ett tag sedan jag skrev nu, men tiden har inte riktigt funnits. Det har hänt och händer ganska mycket här nere nu som man kan läsa om på www.forsvarsmakten.se, dock är det inget som vi här i Shibirghan är direkt inblandade i.

På väg ut till Shibirghan...

Det kändes lite märkligt att lämna Sverige efter två sköna veckor hemma, det var skönt att jag inte kände att jag absolut inte ville tillbaka, det var en av mina största farhågor med leaveperioderna. Det kändes mer som att nu ska jag åka till jobbet, även om det är ganska långt:-). Resan gick enligt plan och vi fick t.o.m. lite ledigt att vila upp oss på när vi kom till MONITOR, det var behövligt, 25-timmars resande tar ganska hårt.

Snö i bergen var det som mötte oss när vi landade i Mazar-e-Sharif. Bilden är tagen utanför jättecampen MARMAL.

Nyturspotential???

Tiden direkt efter jag kommit hit var ganska jobbig då det var mycket info att trycka in i huvudet samt att försöka komma in i rutinerna igen, det tog några dagar, men nu flyter det på som vanligt. En vanlig dag kan ungefär se ut såhär:

0645 -Revelj

0700 -Frukost

0730 -På plats i TOC:en (Tactical Operation Center) där nattens info läses och distribueras.

0800 -Sambandskontroll med enheter som skall ut, samt informera om ev. händelser som kan påverka deras jobb/framryckning.

Standardfrukost: Skinka, Gurka, Ägg och nybakat Naanbröd med majonäs :-)

Under förmiddagen så jobbas det med allt möjligt:

-Stridsleda, leda och strukturera snabbt uppkomna, ej planerade händelser (översättning för er som är civila).

- Svara i telefon, det rings sjukt mycket stundtals.

- Samordna all info som kommer in från mail, telefon och strukturera denna.

- Se till att radiopassning bibehålls och att signalisten gör sitt jobb.

- Ladda ner och distribuera mail.

- Ta emot mindre besök och hänvisa dom till rätt individ.

- Samordna Leave och logistiktransporter.

- Svara på massa olika frågor om allt mellan himmel och jord som soldater m.m. kommer med.

- Hålla koll på de förband som är ute och rullar från oss.

- Kontrollera att utgående enheter har gjort rätt sambands-förberedelser.

- Sen har jag vissa uppgifter till kompaniet också som skall lösas.

Det värsta med detta är att jag blir avbruten hela tiden av telefoner, frågor m.m. eftersom jag är den som all info går igenom. Det är ganska lätt att tappa humöret när det händer för mycket samtidigt och bli irriterad, men jag försöker låta bli :-)

Jag läser igenom inkomna mail och dricker te, man får ju ta seden dit man kommer, inget kaffe här inte.

1200 Lunch, beroende på hur mycket info och uppgifter som är pågående så blir den allt från 10-45minuter, oftast ca 20 min.

På eftermiddagen genomför samma som på förmiddagen fast det tillkommer lite.

- förbereda vår dagliga brief då all info presenteras för cheferna samt uppdateringar om vad som pågår i hela svenskarnas område m.m.

- Förbereda vår ”Situation Report” som avhandlar vår planerade verksamhet nästkommande dag i detalj. Denna skickas till högre chef varje dag.

1700 -Daglig Brief

1815 -Middag, samma tider som lunchen :-(

1900 -Situation Report skall vara hos högre chef.

Vår helgdag är fredagar (muslimernas helgdag) då vi tar det lite lugnare, då får man, t.o.m. sovmorgon fram till brunchen vid 1000 :-)

En liten kiosk som en familj öppnat utanför vår nya gate, vår gate ligger mitt emot, det är inte den gröna porten :-)

Jag har varit ute på en patrull också, det blev en fotpatrull i Shibirghan. Det var intressant och spännande att gå runt på gatorna och komma lite närmre folket. De flesta verkar väldigt positiva till vår närvaro, många hälsar och gör tummen upp. Vi var ute i ca 2,5 timme (ca 5km) och det kändes i fötterna när jag kom tillbaka. Nyfiken som jag är så gick jag och ställde mig på vågen i gymmet för att kontrollera vad jag vägde med all stridsutrustning på (saknade hjälm, ca 1,5kg), jag blev lite förvånad när vågen visade 106,5kg, jag väger normalt 73kg, inte undra på att fötterna ömmade lite.

106,5 kg svensk soldat...

Lite annorlunda jämfört med hemma.

Typisk gata i ytterkanten av Shibirghan

Afghanistans framtid...

Afghanistans nutid...

Vi har ganska många amerikanare som bor hos oss och sköter vissa saker i anslutning till vår camp. Man träffar dom i matsalen och möter dom lite titt som tätt. Varje gång man möter dom, så säger dom –How´s it going! / -How´re you doing!, dom säger det väldig snabbt och alltid när man möts, man behöver aldrig ha setts förr eller hälsat tidigare och att man ser på dom att dom inte förväntar sig något svar. Jag förstår att detta bara är en hälsningsfras men det stör mig. Jag blir lika osäker varje gång, -Va sa han?, förväntar han sig ett svar? och så måste jag läsa av kroppsspråket om han vill snacka eller bara hälsa, och oftast (99%) är det bara en hälsningsfras. Ibland har jag t.o.m. svarat, men dom bara går vidare som om vi bara hälsat och jag står kvar och känner mig som ett fån som pratar med mig själv :-)

Amerikaner är märkliga…

Jag kräver ett utförligt svar på hur jag ska uppträda från någon som vet bättre!!!

5 saker jag alltid bär med mig!!!

//Ola