Hemma på min första LEAVE...

Jag är hemma i Skåne efter en lång resa. Men vi tar det i kronologisk ordning...

Sedan flytten till Camp Monitor har nu rutiner/planering m.m. bara blivit bättre och det känns som om vi är på rätt väg, nu kan vi börja fokusera på det som vi faktiskt är i Afghanistan för att göra, hjälpa till att bygga upp ett demokratiskt land. Detta är inte gjort under vår tid här utan tar troligtvis flera generationer. Det är viktigt att som enskild inse detta, att jag bara är en väldigt liten del under en väldigt lång process. Åker man ner med bilden av att jag skall göra skillnad under min tid där och jag vill se resultat direkt, då är man fel ute. Jag ser min delaktighet som en liten, liten pusselbit i ett enormt stort och komplext pussel.

Det blir många telefonsamtal på en dag härnere...

Som gammal stridsvagnsknekt blir jag tårögd :-)

Det som då har hänt hos oss den senaste veckan är att Arméinspektören General Bernt Grundevik har varit på besök under två dagar. Det var ett bra besök där han tog sig mycket tid att prata med soldater, sätta sig in i våra problemområden på Campen och övriga problem som vi avser att Försvarsmakten måste ta tag i nu, helst "nyss".

General Grundevik blir mottagen av 2. Inf. Coy. och US Navy Construction Team

Efter generalens besök firades nyårsafton där det bjöds på trerätters meny (Skaldjur, Oxfilé, blåbärspaj & glass). Tyvärr var jag så trött efter några tuffa dagar att jag gick till sängs redan vid 2100 och missade således 12-slaget. Enligt utsago firades det med små stigande varmluftsballonger och några signalskott (funkar ungefär som små gröna eller röda raketer), dock ingen amerikansk "patron ur".

Lyxig förrätt för att vara i Afghanistan.

Dagen efter skulle jag följa med ut till vårt skjutfält för lite färdighetsträning och kontroll av vapen. Jag åkte som takskytt ut till skjutplatsen och insåg ganska snabbt varför nästan all afghanska män bär stora schalar och virar in huvudet i. Det blåste nämligen lite extra denna dag och det var fruktansvärt mycket sand i luften, vi fick ställa in skjutningen eftersom vi inte kunde se mer än 20-30m, men det var kul att komma ut och lufta sig lite, jag trivs bra med det jobbet jag har inne på Campen men det är alltid skönt att komma ut lite då och då, inte minst för lite stimulans av att göra något annat samt att det är kul att se lite av landet.

Scarfs är numera ett favoritplagg

En gata i Shibirghan...

Dagarna efter nyårafton gick ganska långsamt eftersom jag såg fram emot min första leave-resa. Den började bra med att vi blev hämtade med en Amerikansk Chinookhelikoper som tog oss till Mazar-e-Shariff och MARMAL som är ISAF:s huvudcamp i Norra Afghanistan. Där spenderade vi tiden med att "turista" bland de få affärer som finns, flest "fynd" gjorde vi i de lokala Afghanernas affärer, det blev bl.a. några schalar och en burka. Vi åt våra måltider i den amerikanska matsalen som bara serverade socker och fett, nästan allt var friterat samt att det var oändlig tillgång på läsk, kakor, bakelser och glass. Imponerad av dom som klarar av att äta där varje dag. På kvällen gick vi till mässen på MARMAL och drack en stor tysk öl, smakade fantastiskt.

Första steget till att få komma hem...

Bild från helikoptern över landskapet söder om Shibirghan

Mellanlandning för påfyllning av bränsle och fler passagerare.

Den ölen satt där den skulle.

På morgonen efter flög vi hem till Sverige och Arlanda, därifrån hade jag en biljett till Funäsdalen där Lisa och hennes föräldrar var på en lite skidsemester. Efter 22 timmars resande från MARMAL så var jag framme i ett kallt Härjedalen med mycket snö. Det blev en dag utför och en fjälltur på längden, lite kul var att vi träffade en familj med en liten Welsh Springer Spaniel som visade sig vara Miffo´s helsyskon från samma kull. På kvällen köpte jag ett längdåkningspaket i hopp om att kunna köra lite nu när jag är hemma, tyvärr håller ju snön på att smälta bort men en liten sväng i Bockeboda ska jag nog hinna med. Jag är hemma lite drygt en vecka till nu innan jag åker ner igen...

Skönt att vara tillsammans igen...

Högsta punkten under vår längdtur, 940 möh, samt fin utsikt över vissa berg/massiv. Turen genomfördes i ca 20 minusgrader...