NATO-medaljer, Rock n´roll & Solkräm...

Såhär skäggig och ovårdad så jag ut innan jag åkte hem...

Nu har det blivit ordning på hårbeklädnaden...

I sedvanlig ordning så kom mamma, pappa & Karin och käkade frukost i Skepparslöv för att sen skjutsa mig till flyget. Denna morgon var det lite extra lyxigt för Maria fyllde år och enligt traditionen i familjen Olsson bjuds den jubilerade ”frukost på sängen” med räkmackor. Bjälkarparna hade såleds tagit med sig några sådana mackor, vilket uppskattades.

20 timmar senare landade jag på Marmal i Mazar-e-Sharif och fick höra att vår helikopter var inställd. Detta gjorde inte så mycket, utan vi fick en extra dag på Marmal där man börjar tröttna på de 3 affärer som finns, men vi lyckades göra av med en hel del pengar ändå. Mer positivt var faktumet att vi skulle få uppleva glassbuffén en gång till som varje kväll serveras i den amerikanska (mat)-salen.

Dagen efter kom så Blackhawk-helikoptern (inte "down" som tur var) och vi landade på Camp Monitor i Shibirghan kring lunch.

Vy från Helikoptern över Mazar-e-Sharif och den Blå Moskén

The Land of Colours. Nordvästra delen av Hindukushbergen, samt de bördiga områdena mellan Mazar-e-Sharif & Shibirghan.

En eftermiddag full av briefar för att sätta in oss i läget och sen på kvällen så hade fälartisterna uppträde för oss i vår matsal. Öl(alkoholfri enligt rutin) o bra ös…

Bland fältartisterna var komikern Kristoffer Appelqvist (Parlamentet, Time Out) med för att köra lite ”stand up comedy”. Kul att höra honom skämta om hur dom upplever det vi håller på med och den miljön vi vistas i här nere.

Kristoffer Appelqvist

Fullt ös...

Dagen efter kände jag mig lite bakfull, men det kan jag gärna inte ha varit och då insåg jag att det måste vara Malariaprofylaxet som vi numera ska ta en gång i veckan. Det var samma denna vecka så numera har jag 1 dag i veckan då jag har ont i huvudet, tendens till feberkänsla och är lite hängig, bit ihop…

Sverker Göransson (ÖB) har varit på besök hos oss också, han hade även med sig den finska försvarschefen. Dom var under några timmar hos oss för att kolla in den nya Campen och passade då också på att dela ut NATO-medaljen. Den får man när man tjänstgjort i minst 30 dagar i en NATO-ledd operation under FN-mandat. På medaljens framsida syns Nato-emblemet i form av en kompassros och på baksidan står det, fritt översatt: "I fredens och frihetens tjänst".

Sveriges Överbefälhavare, Finlands Försvarschef och Chefen RL gör honnör för vårt standar...

NATO-medaljer... Foto: Försvarsmakten / FS20

Det var en ära att få mottaga medaljen direkt ur handen på ÖB.

Jag har ju under min tid här öst massa beröm över våra kockar som lagar fantastisk mat, nu har dom slutat och ersatts av nya. Jag hoppades att maten skulle vara lika bra och men vågade inte riktigt tro att den skulle vara det. Nu har vår nya kockar blivit varma i kläderna och lagar helt fantastisk mat, kanske inte så konstigt heller eftersom två av dom är medlemmar i Team Culinar. (uppvisningsgrupp i Försvarsmaktens som tar till vara och utvecklar den militära koktross-traditionen till moderna kulinariska upplevelser. Dom har bl.a. vunnit flera internationella guldmedaljer i matlagningstävlingar).

Vädret härnere har varit helt fantastiskt de senaste dagarna, blå himmel, 25-30 grader och nästan ingen vind, soldäck ligger högt på byggprioitetslistan…

När vi ändå pratar byggnationer så kommer det inom ett par veckor att finnas en liten klättervägg på Monitor, jag har lyckats ragga tag i allt material nu så nu ska det bara hittas tid till att bygga, bilder kommer såsmåningom…

I väntan på soldäck...

På våffeldagen upptogs en fin tradition igen... Hädanefter blir det våfflor varje fredag 1400 även på Camp Monitor. 1 dollar/st, pengarna skänks sen till välgörenhet i Afghanistan.

Njut av våren därhemma…

/Ola

69 dagar kvar…

Nu ska det bli bättring...

...tätare inlägg kommer det att bli i framtiden, förhoppningsvis :-)

Jag är nu tillbaka Absurdistan för en lång vistelse, kommer hem först i början på Juni. Dock var det en stor dag igår (tisdag) då jag tillbringat hälften av mina dagar i landet (leaverna borträknade) så nu e det nedförsbacke...

Det har hänt en hel del sedan jag kom ner, dock så kommer detta inlägg handla om vad jag gjorde på min leave. Ett nytt inlägg om verksamheten här kommer i början på nästa vecka...

Det blev två grymma turer med långfärdsskridskorna. Den första kördes från Karlshamn till Ronneby på fantastisk is (nästan hela tiden). Detta var nog en av de sista dagarna som det gick att köra. Tack till mina "guider" Crisse o Daniel, det var en toppentur.

Jag o Crisse på fin havsis. Foto: Daniel Ehmann

Vi rundade bl.a. Tjärö där Daniel visade klätterklippan som man även kan göra det omtalade "Lavemangshoppet" ifrån. Dock ej att rekommendera vid denna årstid :-) Foto: Christina Göransson

Lisa hade gett mig ett SPA-paket i födelsedagspresent, så efter skridskoturen blev det bubbelbad, bastu och tre-rätters middag på Ronneby Brunn. Tack Lisa, jag behövde få slappa lite o bara umgås med dig...

Jag och Fredrik efter en härlig morgontur runt Tydingesjön. Kul att uppleva gamla barndomstrakter... Gött att du hängde på Fredrik, alltid lika trevligt.

Glad att jag fick uppleva ett par veckor av den bästa klättersäsongen när jag var hemma, det blev alla boulderställen runt Kristianstadtrakten som besöktes, Hulta, Kjuge, Boonies och sist men inte minst ett nostalgibesök i Torsebro. Jag lyckades avsluta med en nytur som jag funderat på ett par år, inte så svår, men ganska hög & läskig.

Daniel (spottad av John) på en av Torses klassiska turer...

Nyturen "Three of a kind" (6b+) med en cool dyno, det blev några vändor upp och ner innan jag vågade toppa ur. Foto: John Burgess

Nu bör jag inte trilla... Foto: Daniel Ehmann

Miffo var också med o klättrade...

Födelsedagar har det också blivit ett antal, det började med Lisa, sen jag och sist lillasyster Maria som fyllde 30. Detta firades med familj på bowlinghallen i Kristianstad, resturangbesök och sedan fika med tillhörande presentutdelning i lillasyster Karins lägenhet. Vi passade också på att checka in hennes nya katter. Dom e väldigt söta när dom e små... Tack familjerna Olsson & Modéer (med tillbehör) för trevliga födelsedagar...

"Ragdoll" nr. 1 av 2...eller 2 av 1???

Jag har varit ganska hurtig under min leave (tycker jag själv), jag har sprungit 6-8km varannan dag med Miffo. 50% av sträckan gick oftast fritt i skogen då Miffo kunde spring lös, det uppskattade hon verkligen. Det bästa var att hon sov hela kvällarna sen istället för att busa.

En trött Miffo ompysslad av husse... Foto: Lisa Modéer

Annat kul som hänt är en fortkörningsbot (65 på 50-väg) på 2400kr, tur jag tjänar bra i utlandsstyrkan.

Tack till alla som har gjorde min leave till tre härliga veckor, jag är verkligen nöjd med allt jag hann med, alla jag hann träffa och alla jag "bara" hann prata i telefon med. Ser fram emot att träffa er, o alla andra också, i sommar...

//Ola

The Beard Competition... Part II

Då var jag tillbaka i Sverige i tre veckor, åker tillbaka i mitten av Mars.

Under denna tiden ska jag fira Lisas födelsedag (klart!!!), fira min födelsedag, gå på Ben Folds konsert, åka till SPA i Ronneby och fira min lillasysters födelsedag. Har även tänkt att hinna med lite klättring och skridsoåkning. Hör gärna av er om ni vill hitta på något i veckorna. Helgerna är redan ganska fullbokade...

Sen var det skägget... Det har åkt av nu, dock kunde jag inte låta bli att ha lite roligt på vägen...

Då var det såhär jag ser ut igen, till Lisa's stora glädje :-)

/Ola

VÄDER!?!?!?!

Igår sprang jag några varv runt campen i shorts & linne. Idag händer detta...

WHY???

För övrigt kommer jag snart hem...

Glädjeämne på Camp Monitor…

De senaste inläggen har mest handlat om hur mycket vi jobbat m.m. Detta inlägg kommer mest att berätta om vår ”welfare” som vi kallar det.

Sen sist har det inte hänt något revolutionerande, jag har mest jobbat med det jag beskrev i förra inlägget och inte varit ute på några äventyr. Vädret har nog varit det som stått för överraskningarna, det har snöat, regnat, varit sol, blåst m.m. Det är faktiskt ganska kallt här nu, det är minus på nätterna och sällan över 10 grader på dagarna. Längtar lite efter värmen, men jag kommer nog hinna tröttna på den också såsmåningom.

Ungarna som har kiosken utanför vår gate. Jag skrev ut denna bilden i tre ex. och gav till dom i utbyte mot en läsk i kiosken, dom var nog inte riktigt vana vid att vi tog initiativ till en affär, det är ju dom som brukar "göra business" med oss...

Jag har kommit igång med min träning på allvar, tränar minst varannan dag. Oftast så blir det träningspass vid 20:00 som jag börjar med att springa 5-6 varv runt campen (innanför muren), 1 varv är ca 670m så det blir inga jättesträckor, men det är skön uppvärmning inför styrkepasset. Styrkepasset som jag kör efter inriktas mest mot klättermuskler men även lite annat. Vi har fått upp en greppbräda här som jag nyttjar frekvent, gött att få slita lite hud även om variationen inte blir så stor. Någon gång i veckan brukar vi köra ett ”crossfit”-pass som en stf. gruppC brukar hålla i. Denna veckan varade passet i drygt 60 minuter och träningsvärken i tre dagar :-)

Crossfit på Camp Monitor...

Inte så stor klättervägg... men förhoppningsvis byggs det en inom kort...

Svettigt...

När träningen e över är det tid för höjdpunkten… bastu. Dom som byggt har placerat två containrar som innehåller en varsin bastu här och än så länge är en av dom i drift. Det är bara öl och björkris som saknas. Duschar är det lite värre med, just nu har vi bara 10 st driftsatta och varmvattnet kan bli en bristvara, inte ovanligt att man får duscha kallt om man e sent ute, men det är inte så farligt eftersom det bara blir 2 minuters plåga, vi får nämligen inte duscha längre än just 2 minuter per person och dag. Mina dagar avslutas alltid med att skriva dagbok, sms:a till Lisa samt kolla på någon TV-serie, jag är inne på säsong 3 av Seinfelt nu…

Bastupojkar/män...

Min säng och lite kvalitetstid med MAC:en...

Ett riktigt glädjeämne är den fantastiska maten som våra kockar lagar, det är med stor spänning och längtan som jag går till matsalen 3 gånger om dagen. Numera har dom även börjat laga lite varma saker till frukost. Denna vecka har dom haft lax varje morgon, lax och majonäs blir man stark av har jag hört. Varm nypon och blåbärssoppa blir jag också bortskämd med… Luncherna brukar bestå av klassisk husmanskost av lite lättare karaktär medans middagarna inte lämnar något övrigt att önska. Några rätter som serveras denna vecka är: Pizza, Wienersnitzel (inkl. kapris o citron), Hjortfilé, & Forell. Efterrätter har kockarna lite för ofta, i alla fall för mig med dålig karaktär för efterrätter. Glass och blåbärspaj brukar finnas, muffins eller wienerbröd m.m. slinker ner några dagar i veckan. Tur att jag börjat träna...

Varje torsdag kommer det några försäljare och upprättar en, som dom kallar det "Bazar", dom säljer lite allt möjligt krimskrams, mattor är populärt...


Den 3-stjärniga generalen Anders Lindström (Chefen för Försvarsmaktens Insatser) var på besök i veckan, han gjorde inget imponerande intryck precis...

Övriga glädjeämne är att vi har satellit-telefoner som vi får ringa hem på, samt internet-datorer för att uppdatera facebook å sånt. Vi har även ett spelrum där det finns gitarrer, playstation, böcker, dvd, brädspel m.m. Jag är själv inte där så ofta, jag sitter hellre framför Mac:en och kollar en film, surfar eller redigerar bilder och film. På fredagar då vi har ”helgdag” som börjar med lite sovmorgon till 0900 på kvällen så har vi ett quiz som arrangeras av förra veckan vinnare. Jag höll i det förra fredagen tillsammans med övriga i ledningslaget, det blev tema ”Intro till TV-serier och film” med påföljande frågor. Ska bli spännande o se vad vinnarna av det hittat på tills imorgon.

Amerikanarna slutar alltid lite tidigare än oss, dom har typ arbetstid!?!?!

Lite klinkande blir det ibland, ganska rofyllt...

Tack förresten för alla kommentarer och hälsningar, det är jätteroligt att ni läser bloggen...

//Ola

Åter i Afghanistan och på plats i Shibirghan...

Hej igen, det var ett tag sedan jag skrev nu, men tiden har inte riktigt funnits. Det har hänt och händer ganska mycket här nere nu som man kan läsa om på www.forsvarsmakten.se, dock är det inget som vi här i Shibirghan är direkt inblandade i.

På väg ut till Shibirghan...

Det kändes lite märkligt att lämna Sverige efter två sköna veckor hemma, det var skönt att jag inte kände att jag absolut inte ville tillbaka, det var en av mina största farhågor med leaveperioderna. Det kändes mer som att nu ska jag åka till jobbet, även om det är ganska långt:-). Resan gick enligt plan och vi fick t.o.m. lite ledigt att vila upp oss på när vi kom till MONITOR, det var behövligt, 25-timmars resande tar ganska hårt.

Snö i bergen var det som mötte oss när vi landade i Mazar-e-Sharif. Bilden är tagen utanför jättecampen MARMAL.

Nyturspotential???

Tiden direkt efter jag kommit hit var ganska jobbig då det var mycket info att trycka in i huvudet samt att försöka komma in i rutinerna igen, det tog några dagar, men nu flyter det på som vanligt. En vanlig dag kan ungefär se ut såhär:

0645 -Revelj

0700 -Frukost

0730 -På plats i TOC:en (Tactical Operation Center) där nattens info läses och distribueras.

0800 -Sambandskontroll med enheter som skall ut, samt informera om ev. händelser som kan påverka deras jobb/framryckning.

Standardfrukost: Skinka, Gurka, Ägg och nybakat Naanbröd med majonäs :-)

Under förmiddagen så jobbas det med allt möjligt:

-Stridsleda, leda och strukturera snabbt uppkomna, ej planerade händelser (översättning för er som är civila).

- Svara i telefon, det rings sjukt mycket stundtals.

- Samordna all info som kommer in från mail, telefon och strukturera denna.

- Se till att radiopassning bibehålls och att signalisten gör sitt jobb.

- Ladda ner och distribuera mail.

- Ta emot mindre besök och hänvisa dom till rätt individ.

- Samordna Leave och logistiktransporter.

- Svara på massa olika frågor om allt mellan himmel och jord som soldater m.m. kommer med.

- Hålla koll på de förband som är ute och rullar från oss.

- Kontrollera att utgående enheter har gjort rätt sambands-förberedelser.

- Sen har jag vissa uppgifter till kompaniet också som skall lösas.

Det värsta med detta är att jag blir avbruten hela tiden av telefoner, frågor m.m. eftersom jag är den som all info går igenom. Det är ganska lätt att tappa humöret när det händer för mycket samtidigt och bli irriterad, men jag försöker låta bli :-)

Jag läser igenom inkomna mail och dricker te, man får ju ta seden dit man kommer, inget kaffe här inte.

1200 Lunch, beroende på hur mycket info och uppgifter som är pågående så blir den allt från 10-45minuter, oftast ca 20 min.

På eftermiddagen genomför samma som på förmiddagen fast det tillkommer lite.

- förbereda vår dagliga brief då all info presenteras för cheferna samt uppdateringar om vad som pågår i hela svenskarnas område m.m.

- Förbereda vår ”Situation Report” som avhandlar vår planerade verksamhet nästkommande dag i detalj. Denna skickas till högre chef varje dag.

1700 -Daglig Brief

1815 -Middag, samma tider som lunchen :-(

1900 -Situation Report skall vara hos högre chef.

Vår helgdag är fredagar (muslimernas helgdag) då vi tar det lite lugnare, då får man, t.o.m. sovmorgon fram till brunchen vid 1000 :-)

En liten kiosk som en familj öppnat utanför vår nya gate, vår gate ligger mitt emot, det är inte den gröna porten :-)

Jag har varit ute på en patrull också, det blev en fotpatrull i Shibirghan. Det var intressant och spännande att gå runt på gatorna och komma lite närmre folket. De flesta verkar väldigt positiva till vår närvaro, många hälsar och gör tummen upp. Vi var ute i ca 2,5 timme (ca 5km) och det kändes i fötterna när jag kom tillbaka. Nyfiken som jag är så gick jag och ställde mig på vågen i gymmet för att kontrollera vad jag vägde med all stridsutrustning på (saknade hjälm, ca 1,5kg), jag blev lite förvånad när vågen visade 106,5kg, jag väger normalt 73kg, inte undra på att fötterna ömmade lite.

106,5 kg svensk soldat...

Lite annorlunda jämfört med hemma.

Typisk gata i ytterkanten av Shibirghan

Afghanistans framtid...

Afghanistans nutid...

Vi har ganska många amerikanare som bor hos oss och sköter vissa saker i anslutning till vår camp. Man träffar dom i matsalen och möter dom lite titt som tätt. Varje gång man möter dom, så säger dom –How´s it going! / -How´re you doing!, dom säger det väldig snabbt och alltid när man möts, man behöver aldrig ha setts förr eller hälsat tidigare och att man ser på dom att dom inte förväntar sig något svar. Jag förstår att detta bara är en hälsningsfras men det stör mig. Jag blir lika osäker varje gång, -Va sa han?, förväntar han sig ett svar? och så måste jag läsa av kroppsspråket om han vill snacka eller bara hälsa, och oftast (99%) är det bara en hälsningsfras. Ibland har jag t.o.m. svarat, men dom bara går vidare som om vi bara hälsat och jag står kvar och känner mig som ett fån som pratar med mig själv :-)

Amerikaner är märkliga…

Jag kräver ett utförligt svar på hur jag ska uppträda från någon som vet bättre!!!

5 saker jag alltid bär med mig!!!

//Ola

Hemma på min första LEAVE...

Jag är hemma i Skåne efter en lång resa. Men vi tar det i kronologisk ordning...

Sedan flytten till Camp Monitor har nu rutiner/planering m.m. bara blivit bättre och det känns som om vi är på rätt väg, nu kan vi börja fokusera på det som vi faktiskt är i Afghanistan för att göra, hjälpa till att bygga upp ett demokratiskt land. Detta är inte gjort under vår tid här utan tar troligtvis flera generationer. Det är viktigt att som enskild inse detta, att jag bara är en väldigt liten del under en väldigt lång process. Åker man ner med bilden av att jag skall göra skillnad under min tid där och jag vill se resultat direkt, då är man fel ute. Jag ser min delaktighet som en liten, liten pusselbit i ett enormt stort och komplext pussel.

Det blir många telefonsamtal på en dag härnere...

Som gammal stridsvagnsknekt blir jag tårögd :-)

Det som då har hänt hos oss den senaste veckan är att Arméinspektören General Bernt Grundevik har varit på besök under två dagar. Det var ett bra besök där han tog sig mycket tid att prata med soldater, sätta sig in i våra problemområden på Campen och övriga problem som vi avser att Försvarsmakten måste ta tag i nu, helst "nyss".

General Grundevik blir mottagen av 2. Inf. Coy. och US Navy Construction Team

Efter generalens besök firades nyårsafton där det bjöds på trerätters meny (Skaldjur, Oxfilé, blåbärspaj & glass). Tyvärr var jag så trött efter några tuffa dagar att jag gick till sängs redan vid 2100 och missade således 12-slaget. Enligt utsago firades det med små stigande varmluftsballonger och några signalskott (funkar ungefär som små gröna eller röda raketer), dock ingen amerikansk "patron ur".

Lyxig förrätt för att vara i Afghanistan.

Dagen efter skulle jag följa med ut till vårt skjutfält för lite färdighetsträning och kontroll av vapen. Jag åkte som takskytt ut till skjutplatsen och insåg ganska snabbt varför nästan all afghanska män bär stora schalar och virar in huvudet i. Det blåste nämligen lite extra denna dag och det var fruktansvärt mycket sand i luften, vi fick ställa in skjutningen eftersom vi inte kunde se mer än 20-30m, men det var kul att komma ut och lufta sig lite, jag trivs bra med det jobbet jag har inne på Campen men det är alltid skönt att komma ut lite då och då, inte minst för lite stimulans av att göra något annat samt att det är kul att se lite av landet.

Scarfs är numera ett favoritplagg

En gata i Shibirghan...

Dagarna efter nyårafton gick ganska långsamt eftersom jag såg fram emot min första leave-resa. Den började bra med att vi blev hämtade med en Amerikansk Chinookhelikoper som tog oss till Mazar-e-Shariff och MARMAL som är ISAF:s huvudcamp i Norra Afghanistan. Där spenderade vi tiden med att "turista" bland de få affärer som finns, flest "fynd" gjorde vi i de lokala Afghanernas affärer, det blev bl.a. några schalar och en burka. Vi åt våra måltider i den amerikanska matsalen som bara serverade socker och fett, nästan allt var friterat samt att det var oändlig tillgång på läsk, kakor, bakelser och glass. Imponerad av dom som klarar av att äta där varje dag. På kvällen gick vi till mässen på MARMAL och drack en stor tysk öl, smakade fantastiskt.

Första steget till att få komma hem...

Bild från helikoptern över landskapet söder om Shibirghan

Mellanlandning för påfyllning av bränsle och fler passagerare.

Den ölen satt där den skulle.

På morgonen efter flög vi hem till Sverige och Arlanda, därifrån hade jag en biljett till Funäsdalen där Lisa och hennes föräldrar var på en lite skidsemester. Efter 22 timmars resande från MARMAL så var jag framme i ett kallt Härjedalen med mycket snö. Det blev en dag utför och en fjälltur på längden, lite kul var att vi träffade en familj med en liten Welsh Springer Spaniel som visade sig vara Miffo´s helsyskon från samma kull. På kvällen köpte jag ett längdåkningspaket i hopp om att kunna köra lite nu när jag är hemma, tyvärr håller ju snön på att smälta bort men en liten sväng i Bockeboda ska jag nog hinna med. Jag är hemma lite drygt en vecka till nu innan jag åker ner igen...

Skönt att vara tillsammans igen...

Högsta punkten under vår längdtur, 940 möh, samt fin utsikt över vissa berg/massiv. Turen genomfördes i ca 20 minusgrader...