Inflytt på Camp Monitor -inte helt smärtfri...

För lite drygt en vecka sedan slog vi sak i den stora flytten till Camp Monitor. Det visade sig att det krävdes rejäla kraftansträngningar på alla nivåer. Många år av etablerande och samlande på diverse ”bra att ha” prylar skulle flyttas från det gamla PO-huset till vår nya, men långt ifrån färdiga, Camp. Med många långa nätter med väldigt lite sömn så har nu trycket minskat något och vi börjar få struktur på verksamheten, vilket ger lite andrum + att en skön och stolt känsla börjar infinna sig.

Camp Monitor sett från utsidan, min nya tillvaro i Afghanistan.

Bränna tegel verkar vara en populär sysselsättning runt om Shibirghan. Denna bild är tagen strax utanför Camp Monitor.

Jag har varit lite sjuk under några dagar också, halsen har varit tjock och jag hade nog feber någon dag också. Sjukan verkar seg att bota p.g.a. lite sömn samt all extremt finkornia sand man andas in varje dag, men den är på bättringsvägen och förhoppningsvis är jag frisk till jag kommer hem första gången. Det är bara en ca vecka kvar nu…

En sak som lyfte hela tillvaron var 2 dagar innan julafton då det anlände ett stort blått paket till mig, det visade sig innehålla julklappar från Lisa, Mamma, Pappa, Syskon m. Sambo och Lisas föräldrar. Jag blev riktigt sugen på att öppna dom direkt och tänkte att ingen kunde kontrollera att så var fallet, men jag kom på bättre tankar och väntade hela vägen till julaftons kväll. Paketerna innehöll mycket läsbart och ätbart vilket uppskattas väldigt mycket här nere där utbudet av sådant är noll, internet skänker lite av den varan men det är begränsad tillgång.

En av våra skyttegrupper ger sig ut på en "Short Range Patrol".

Vår CO (chefen för hela FS20) kom på besök lilljulafton för att hälsa oss god jul, han hade även med sig prästen på FS20. Det blev lite snabb information från CO och några julpsalmer från prästen i vår nyinvigda matsal. Mitt under denna tillställning fick vi rapporter om stridigheterna ni kunnat läsa om på www.forsvarsmakten.se (Stridskontakt i Sar-e-Pol, inga svenskar skadade), eftersom chefen var på besök här var det jag som fick ge honom förstahandsinformationen om detta, kändes bra…

Chefen anlände som sig chefer bör... i en Blackhawk-helikopter.


Chefen blir informerad om händekserna i Sar-e-Pol

Sandigt blir det när helikoptrarna lyfter och landar.

På julafton var det grötlunch enligt tradition sen kom tomten ridandes på en dromedar och delade ut JAPP, det tittades på Kalle Anka och julbordet lämnade ingenting åter att önska. På kvällen så öppnade jag mina julklappar, ringde hem till Mor & Far samt Lisa för att önska dom en God jul och på ett litet sätt vara med i det traditionella firandet. Detta är nog den 2:a julafton som jag inte har firat hemma, sist var när jag gjorde värnplikten 2001 då jag gick i beredskap över julen. Där fanns även lotter bland julklapparna som jag skrapade på juldagen och tänka sig, jag vann hela 25 kronor, dom får jag sätta sprätt på när jag kommer hem.

Förväntansfulla soldater väntar, i fantastisk solnedgång, på att bli insläppta till julbordet.

Sämre julbord får man leta efter, imponerande vad kockarna lyckas ordna...

En riktig GI-tallrik... Överraskande var att julmusten nästan var höjdpunkten, jag brukar inte vara så förtjust i det annars.

Tiden går fort härnere och det beror nog mest på att jag jobbar sjukt mycket, dock så fick jag sova rejält i går natt, hela 10 timmar blev det. Det gjorde gott för både förkylning och humöret. Det är på ett sätt skönt att vi har mycket att göra, för annars hade tiden gått väldigt långsamt och det hade varit outhärdligt i längden.

Jag under en framryckning i Shibirghan.

Det har skruvats mycket möbler från IKEA för att få kontor samt boende i ordning, det har varit lite av en IKEAbuff'e.

Min arbetsplats...

Ta hand om er därhemma och tack för alla kommentarer och hälsningar både här och på facebook.

/Ola